Kära tappra Bloggläsare!
Jag blir så
nyfiken på vilka ni är, för trots att jag måste vara den sämsta bloggaren i världshistorien (eller i alla fall den bloggare som har längst tid mellan inläggen) så är ni ändå en tapper skara som frekvent går in här och hoppfullt väntar på uppdatering.
Och ni är fler till antalet än vad sambon, bästa kompisen och mamma kan komma upp i.
Livet rusar på i snabb takt. Under de två månader som förflutit sedan senaste inlägget har jag:
jobbat, blivit
stolt fadder (som gudmor minus Gud), gått på
bröllop, tre vänner har fått barn, varit på dop (som namngivningsfest fast plus Gud), kört go-cart med jobbet, haft maginfluensan, jobbat lite till och sedan bäst av allt haft semester i nästan tre veckor varav en spenderades i
Storlien. Storlien, för dem som inte känner till det ligger en liten bit från Åre och cirka en timme från Trondheim i Norge.
Det är tredje gången vi åker dit. Vi bor i en andelstuga som vi lånar av sambons föräldrar.
Jag älskar verkligen
lugnet, stillheten och oändliga
vidderna där uppe. Det känns som man rensar och startar om systemet.
Det är en mäktig känsla att omedelbart känna sig hemma på en plats man aldrig varit på tidigare!
För två år sedan bar jag lillskruttan i magen upp för fjällen, i år fick hon (antingen springa lös) eller hänga i en sele på ryggen. Det sistnämnda var avsevärt mycket lättare jämfört med att bära i magen.
God kväll till er alla!
