Hästägare

Har åter igen fått med mig en ljuvlig, liten pålle hem från loppis. Det blir den Andra denna månaden, var skall detta sluta?  Med ett stall?
50 riksdaler fick jag hosta upp för kusingen.

Visst är det något alldeles speciellt med gamla träleksaker?
Alla dessa små händer som intensivt lekt med denna häst, vuxit upp, tröttnat och skickat vidare till nästa generation.

Varför investera i plastleksaker när det finns så ljuvliga föremål.
Enda problemet är att jag är så rädd om min fina häst att jag inte släpper den klåfingriga (men underbart nyfikna) 1,5 åringen i närheten av den ännu.

Jag hoppas inte lusten till att ha några egna leksaker gör mig till en dålig mor?!

Natti Natt till alla Själar därute

Easter Bitch

Då Herrn i Huset är ute på de två haven och seglar runt och jag själv jobbar mycket i påsk är påskpyntningen här hemma mindre än sparsmakad, se ovan, that´s it.

Så i brist på påskpynt och pyssel så bjuder jag istället på en liten påskrelaterad historia som får mig att skratta varje gång jag hör den.

Ni har verkligen missat något i livet om ni inte läst David Batras fantastiska böcker "Den som inte tar bort luddet ska dö" och uppföljaren "Det här var ju tråkigt", där han under årens lopp sammanställt lappar som människor klistrat upp i trapphus, tvättstugor eller på folks bilar där bla den odödliga klassikern "till dig som ställt din bil på min parkeringsplats. Må lössen från 10 000 kameler hemsöka ditt könsorgan" har sitt ursprung.

Men om möjligt är faktiskt Batras egna essäer om hans ursprung och livsresa mer underhållande än själva lapparna i sig:


"Jag bodde i USA när jag var liten och givetvis skulle vi fira högtider på svenskt vis. När det var Påsk så skickade mamma därför ut mig i kvarteret iklädd kvinnokläder med en stor kvast mellan benen. Jag hade en tom kaffepanna som jag skulle försöka få mina grannar att fylla med godis, men när jag stod framför den förste bistre amerikanen som tyckte det var lagom kul att bli väckt av en skånskindisk  femåring i kvinnokäder fick jag någon form av black out. Vad heter egentligen påskkärring på engelska?

Det slutade med att jag i panik skrek: GIVE ME CANDY. I AM AN EASTER BITCH"


Trevlig Påsk önskas Alla!

Award

belöning substantiv, reward; recompense; prize, award
Uttal: [bel'ö:ning]
Böjningar: belöningen, belöningar
Synonymer: gratifikation, premie, premiera
Förklaring: gåva som tecken på uppskattning av en prestation


Jag tycker dessa små awards som cirkulerar runt i bloggvärlden är en himlans finurlig idé, har på så vis hittat flera nya favoritbloggar.

Blogg-awarden är för de bloggar som har mindre än 100 följare och som man tycker fler borde upptäcka.


Så tack snälla Lisa med fina bloggen Numo´s för den award du skickat till Gult är Fult.


Jag vill i min tur lyfta fram två fantastiska mammor som inspirerar och roar. Har ingen aning om huruvida ni fått just denna lilla award tidigare men om så redan är fallet är ni mycket värda en till!
Kram till Er båda två, Popetotrora och Annas Skattkammare.

Salen anno 1905

Som utlovat lite bilder från Salen som äntligen är färdigtapetserad.

Var väldigt skönt med ett projekt som gick att slutföra inom bara några veckor.


Våra projekt här hemma har annars en tendens att dra ut liiiite på tiden.


Antar att det kan bli så när man, exempelvis skaffar barn mitt i ett tvättstugerenovering som utfördes på "oj, nu ser jag visst ned i källaren mellan golvbalkarna"-nivå.
Eller om man som höggravid drabbas av insikten att man spontanavlider om man inte omedelbart börjar attackmåla den hemska 70-tals trappan (och jo, det var helt omöjligt att komma in under trappan med monstermagen). Och utan att man visste ordet av var bebisen ute och trappan bara halvmålad.
Så jag skrattade gott när Martin Timell i senaste Äntligen Hemma deklarerade att en rimlig tidsplan för total renovering á ungefär en liknande som vi gjort med vår trapp bör ta någonstans mellan 4-5 dagar.

För oss tog det 1,5 år.

Jag får bestämt ta och visa lite bilder senare på både trapp och tvättstuga.
Nu bär det av till Blåkulla!

Skinande, Blänkande rent

Ja, tyvärr inte här hemma då utan på Busungens dagis där föräldrarna hela förmiddagen har
skurat, spikat, räffsat, målat (och ätit korv).
Dagiset är ett kooperativ där varje familj förväntas göra en så kallad föräldrainsats på 40 h/termin.

Så nu önskar jag bara att det luktade lika gott av såpa här hemma, att rabatterna var lika rensade, fönstren nytvättade och att ett nytt staket var uppspikat.
Men huvudsaken är att Busungen med gäng har det bra.

I brist på nämnda ovan saker (typ ett någorlunda rent hem) så visar jag idag några bilder utifrån där mitt tidigare visade brädprojekt har avslutats eller snarare sammanfogats.
(om ni glömt hur det såg ut innan)

Enda problemet är att barnet aldrig vill gå in.
Om hon bara fick så skulle hon både äta och sova i sandlådan.
Vi har mycket katter hemma hos oss så att lådan skulle ha ett tak var nödvändigt för att den inte skulle bli områdets största kattlåda.

Nu skall vi iväg på släktkalas och äta tårta, Trevlig Lördag på Er!

Att Köpa eller inte Köpa, det är Frågan

Fick frågan häromdagen huruvida jag ångrar vissa mindre lyckade loppisköp men det måste jag säga sker väldigt sällan.

Köpen man ångrar är de man inte gjorde.

Ack vad jag har grämt mig ibland över missade skatter. Där man var för långsam (på loppisen jag var i söndags blev jag bokstavligen av med en sak som jag höll i handen) för snål eller för praktiskt lagd.
Nej, Bättre att köpa (till rimlig kostnad!) och blir något fel kan man alltid sälja det på Tradera och till och med tjäna en slant.

Men för att slippa alltför många suckar från sambon så försöker jag nu verkligen begränsa mina inköp till de saker där det känns som att en bit av hjärtat dör om saken ifråga inte flyttar med mig hem.


Höromdagen fick exempelvis dessa skönheter följa med hem.

Är de inte helt fantastiskt fina? Handtagen är i porslin.
Gav 160 kronor för båda, det tycker jag var ett mycket bra pris.

Kvällen rymmer Tre Trevliga B:n: BioBesök, Barnvakt och Bubbelsoda (=cola), Bye Bye

Och Julen varar väl till Påska

SVISCH, WROOOM, SVIIIIISCH



Vad var det?
Jo, det var Livet som tutande svischade förbi i 180 km/h.

Det har varit mkt av det mesta de senaste två veckorna med arbete, kursresa till Täby, finbesök av gammal studiekamrat, premiärgrillning, mer arbete, tapetserande (jo, nu är det klart, bilder kommer snarast) och så toppat med lite utmattande och tärande basillusker i diverse oangenäma former.

Så det är med stor glädje jag konstaterar att Ni ändå är några tappra själar som hoppfullt går in här på sidan och väntar på nya blogginlägg, Tack snälla! Jag skall försöka bättra mig, bloggande är ju fantastiskt roligt, när man har tid.

Som bevis på allmän tidsbrist gjorde jag för en stund sedan en fasansfull upptäckt i en vrå av hemmets kanske inte mest besökta del.

Två ledsna och bortglömda julgrisar nu äntligen nedpackade
(funderade dock en sekund om det var mer tidsekonomiskt att låta dem stå kvar inför nästa jul)

Men visst är det väl så att julen varar väl till Påska?!


Trevlig fortsatt tisdag till Er.
Nu måste jag stressa vidare med alla tusen saker jag måste hinna med mellan nattens jourarbete och den obligatoriska seminarie/föreläsning som jobbet anordnat i eftermiddag, ämne?

Stresshantering