50 riksdaler fick jag hosta upp för kusingen.
Visst är det något alldeles speciellt med gamla träleksaker?
Alla dessa små händer som intensivt lekt med denna häst, vuxit upp, tröttnat och skickat vidare till nästa generation.
Varför investera i plastleksaker när det finns så ljuvliga föremål.
Enda problemet är att jag är så rädd om min fina häst att jag inte släpper den klåfingriga (men underbart nyfikna) 1,5 åringen i närheten av den ännu.
Jag hoppas inte lusten till att ha några egna leksaker gör mig till en dålig mor?!
Natti Natt till alla Själar därute
Åh så fin den är! Verkligen ett fynd!
SvaraRaderaHa en trevlig helg!
Kram //Lisa