Mur

Ikväll är det alldeles tyst här hemma.
Jag är ensam hemma.
Både man, barn, ja till och med hunden befinnner sig på annan ort.

Tänkte visa några bilder på det senaste utomhusprojektet.
Vi upptäckte resterna av en gammal stenmur och den försöker vi nu återskapa.
Som ett gigantiskt tredimensionellt terapi-pussel.

Sambon och jag kunde tidigare ägna en hel helg åt pussel av den vanliga tvådimensionella sorten.
Det var innan vi köpte huset. Och innan vi skaffade barn.

Nästa år tänker jag plantera fina små stentrivande växter och lavar.
Stenmurar är så vackra!

Tillbaka

Kära tappra Bloggläsare!

Jag blir så nyfiken på vilka ni är, för trots att jag måste vara den sämsta bloggaren i världshistorien (eller i alla fall den bloggare som har längst tid mellan inläggen) så är ni ändå en tapper skara som frekvent går in här och hoppfullt väntar på uppdatering.

Och ni är fler till antalet än vad sambon, bästa kompisen och mamma kan komma upp i.

Livet rusar på i snabb takt. Under de två månader som förflutit sedan senaste inlägget har jag:
jobbat, blivit stolt fadder (som gudmor minus Gud), gått på bröllop, tre vänner har fått barn, varit på dop (som namngivningsfest fast plus Gud), kört go-cart med jobbet, haft maginfluensan, jobbat lite till och sedan bäst av allt haft semester i nästan tre veckor varav en spenderades i Storlien. Storlien, för dem som inte känner till det ligger en liten bit från Åre och cirka en timme från Trondheim i Norge.

Det är tredje gången vi åker dit. Vi bor i en andelstuga som vi lånar av sambons föräldrar.
Jag älskar verkligen lugnet, stillheten och oändliga vidderna där uppe. Det känns som man rensar och startar om systemet.

Det är en mäktig känsla att omedelbart känna sig hemma på en plats man aldrig varit på tidigare!

För två år sedan bar jag lillskruttan i magen upp för fjällen, i år fick hon (antingen springa lös) eller hänga i en sele på ryggen. Det sistnämnda var avsevärt mycket lättare jämfört med att bära i magen.

God kväll till er alla!

DörrFint

Pysslat lite vid stora ingången. Äntligen gjort något åt julkransarna med kanelstänger (ups...)
och fått lite vår/sommar känsla på kransarna istället.

Det extremt avancerade kransgörandet tog max 5 min per krans. Det är en vanlig neutral krans från Blomsterlandet som jag sedan virat en blomgirlang runt som jag köpt på Indiska. Girlangen är cirka en meter lång och väldigt fiffig för den går att ha liggandes på bordet när man skall duka fint också.

Om man tittar riktigt noga på bilden ser man att vi är iakttagna

Det blev även lite nytt i mina gamla urnor. Det var min snälla mor som förbarmade sig över de stackars buxbom som tyvärr gett upp sista andan under vintern och nu såg bedrövliga ut där de stod så nu huserar två nya fina (levande) buxbommar (buxboms?) i urnorna istället.

Urnorna är ärvda från min fars föräldrahem och de betyder väldigt mycket för mig att de ny pryder ingången till mitt, Sambon och Busungens hem.

Avbrott

Det är inte bara på bloggen det har varit ett Avbrott utan även i riktiga livet.

Att försöka få till en middag när strömmen försvinner, kommer tillbaka för att genast försvinna igen fyra gånger på två timmar är knepigt så ikväll blev det till slut tema grillning då den lyckligtvis är helt oberoende av amperen. Det blev rödvinsmarinerad fläskytterfilé med haricovertes, broccoli, sparris och ett örtsmör till.  

Mums

Det som redan tittat upp ur jorden är rädisor

Visst är det en helt ljuvlig tid just nu?

Var är pausknappen?
Maj är min absoluta favoritmånad, allting ligger framför mig, temperaturen är lagom och bäst av allt:
det växer och knakar så man riktigt kan höra det.
Under förutsättning att man ger sig själv tid att lyssna efter så klart.
Vilket ju är svårt så här års. På mitt jobb är det rusningstrafik maj-september och att ge sig själv tid för eftertanke eller en rast är inte det lättaste.

Att odla är verkligen världens bästa och billigaste terapiform.

Blomman för dagen (Ipomoea tricolor) samt i förgrunden jätteprydnadspumpor till hösten

                               Citronmeliss (Melissa officinalis), även kallad "bisuga" eller "hjärtansfröjd

                                                                   Grön Paprika 



Trevlig försommarkväll

Hästägare

Har åter igen fått med mig en ljuvlig, liten pålle hem från loppis. Det blir den Andra denna månaden, var skall detta sluta?  Med ett stall?
50 riksdaler fick jag hosta upp för kusingen.

Visst är det något alldeles speciellt med gamla träleksaker?
Alla dessa små händer som intensivt lekt med denna häst, vuxit upp, tröttnat och skickat vidare till nästa generation.

Varför investera i plastleksaker när det finns så ljuvliga föremål.
Enda problemet är att jag är så rädd om min fina häst att jag inte släpper den klåfingriga (men underbart nyfikna) 1,5 åringen i närheten av den ännu.

Jag hoppas inte lusten till att ha några egna leksaker gör mig till en dålig mor?!

Natti Natt till alla Själar därute

Easter Bitch

Då Herrn i Huset är ute på de två haven och seglar runt och jag själv jobbar mycket i påsk är påskpyntningen här hemma mindre än sparsmakad, se ovan, that´s it.

Så i brist på påskpynt och pyssel så bjuder jag istället på en liten påskrelaterad historia som får mig att skratta varje gång jag hör den.

Ni har verkligen missat något i livet om ni inte läst David Batras fantastiska böcker "Den som inte tar bort luddet ska dö" och uppföljaren "Det här var ju tråkigt", där han under årens lopp sammanställt lappar som människor klistrat upp i trapphus, tvättstugor eller på folks bilar där bla den odödliga klassikern "till dig som ställt din bil på min parkeringsplats. Må lössen från 10 000 kameler hemsöka ditt könsorgan" har sitt ursprung.

Men om möjligt är faktiskt Batras egna essäer om hans ursprung och livsresa mer underhållande än själva lapparna i sig:


"Jag bodde i USA när jag var liten och givetvis skulle vi fira högtider på svenskt vis. När det var Påsk så skickade mamma därför ut mig i kvarteret iklädd kvinnokläder med en stor kvast mellan benen. Jag hade en tom kaffepanna som jag skulle försöka få mina grannar att fylla med godis, men när jag stod framför den förste bistre amerikanen som tyckte det var lagom kul att bli väckt av en skånskindisk  femåring i kvinnokäder fick jag någon form av black out. Vad heter egentligen påskkärring på engelska?

Det slutade med att jag i panik skrek: GIVE ME CANDY. I AM AN EASTER BITCH"


Trevlig Påsk önskas Alla!

Award

belöning substantiv, reward; recompense; prize, award
Uttal: [bel'ö:ning]
Böjningar: belöningen, belöningar
Synonymer: gratifikation, premie, premiera
Förklaring: gåva som tecken på uppskattning av en prestation


Jag tycker dessa små awards som cirkulerar runt i bloggvärlden är en himlans finurlig idé, har på så vis hittat flera nya favoritbloggar.

Blogg-awarden är för de bloggar som har mindre än 100 följare och som man tycker fler borde upptäcka.


Så tack snälla Lisa med fina bloggen Numo´s för den award du skickat till Gult är Fult.


Jag vill i min tur lyfta fram två fantastiska mammor som inspirerar och roar. Har ingen aning om huruvida ni fått just denna lilla award tidigare men om så redan är fallet är ni mycket värda en till!
Kram till Er båda två, Popetotrora och Annas Skattkammare.

Salen anno 1905

Som utlovat lite bilder från Salen som äntligen är färdigtapetserad.

Var väldigt skönt med ett projekt som gick att slutföra inom bara några veckor.


Våra projekt här hemma har annars en tendens att dra ut liiiite på tiden.


Antar att det kan bli så när man, exempelvis skaffar barn mitt i ett tvättstugerenovering som utfördes på "oj, nu ser jag visst ned i källaren mellan golvbalkarna"-nivå.
Eller om man som höggravid drabbas av insikten att man spontanavlider om man inte omedelbart börjar attackmåla den hemska 70-tals trappan (och jo, det var helt omöjligt att komma in under trappan med monstermagen). Och utan att man visste ordet av var bebisen ute och trappan bara halvmålad.
Så jag skrattade gott när Martin Timell i senaste Äntligen Hemma deklarerade att en rimlig tidsplan för total renovering á ungefär en liknande som vi gjort med vår trapp bör ta någonstans mellan 4-5 dagar.

För oss tog det 1,5 år.

Jag får bestämt ta och visa lite bilder senare på både trapp och tvättstuga.
Nu bär det av till Blåkulla!

Skinande, Blänkande rent

Ja, tyvärr inte här hemma då utan på Busungens dagis där föräldrarna hela förmiddagen har
skurat, spikat, räffsat, målat (och ätit korv).
Dagiset är ett kooperativ där varje familj förväntas göra en så kallad föräldrainsats på 40 h/termin.

Så nu önskar jag bara att det luktade lika gott av såpa här hemma, att rabatterna var lika rensade, fönstren nytvättade och att ett nytt staket var uppspikat.
Men huvudsaken är att Busungen med gäng har det bra.

I brist på nämnda ovan saker (typ ett någorlunda rent hem) så visar jag idag några bilder utifrån där mitt tidigare visade brädprojekt har avslutats eller snarare sammanfogats.
(om ni glömt hur det såg ut innan)

Enda problemet är att barnet aldrig vill gå in.
Om hon bara fick så skulle hon både äta och sova i sandlådan.
Vi har mycket katter hemma hos oss så att lådan skulle ha ett tak var nödvändigt för att den inte skulle bli områdets största kattlåda.

Nu skall vi iväg på släktkalas och äta tårta, Trevlig Lördag på Er!

Att Köpa eller inte Köpa, det är Frågan

Fick frågan häromdagen huruvida jag ångrar vissa mindre lyckade loppisköp men det måste jag säga sker väldigt sällan.

Köpen man ångrar är de man inte gjorde.

Ack vad jag har grämt mig ibland över missade skatter. Där man var för långsam (på loppisen jag var i söndags blev jag bokstavligen av med en sak som jag höll i handen) för snål eller för praktiskt lagd.
Nej, Bättre att köpa (till rimlig kostnad!) och blir något fel kan man alltid sälja det på Tradera och till och med tjäna en slant.

Men för att slippa alltför många suckar från sambon så försöker jag nu verkligen begränsa mina inköp till de saker där det känns som att en bit av hjärtat dör om saken ifråga inte flyttar med mig hem.


Höromdagen fick exempelvis dessa skönheter följa med hem.

Är de inte helt fantastiskt fina? Handtagen är i porslin.
Gav 160 kronor för båda, det tycker jag var ett mycket bra pris.

Kvällen rymmer Tre Trevliga B:n: BioBesök, Barnvakt och Bubbelsoda (=cola), Bye Bye

Och Julen varar väl till Påska

SVISCH, WROOOM, SVIIIIISCH



Vad var det?
Jo, det var Livet som tutande svischade förbi i 180 km/h.

Det har varit mkt av det mesta de senaste två veckorna med arbete, kursresa till Täby, finbesök av gammal studiekamrat, premiärgrillning, mer arbete, tapetserande (jo, nu är det klart, bilder kommer snarast) och så toppat med lite utmattande och tärande basillusker i diverse oangenäma former.

Så det är med stor glädje jag konstaterar att Ni ändå är några tappra själar som hoppfullt går in här på sidan och väntar på nya blogginlägg, Tack snälla! Jag skall försöka bättra mig, bloggande är ju fantastiskt roligt, när man har tid.

Som bevis på allmän tidsbrist gjorde jag för en stund sedan en fasansfull upptäckt i en vrå av hemmets kanske inte mest besökta del.

Två ledsna och bortglömda julgrisar nu äntligen nedpackade
(funderade dock en sekund om det var mer tidsekonomiskt att låta dem stå kvar inför nästa jul)

Men visst är det väl så att julen varar väl till Påska?!


Trevlig fortsatt tisdag till Er.
Nu måste jag stressa vidare med alla tusen saker jag måste hinna med mellan nattens jourarbete och den obligatoriska seminarie/föreläsning som jobbet anordnat i eftermiddag, ämne?

Stresshantering

Loppisfrossa

Våååår

Gårdagen började illa.
Kör med bilen rakt över min lilla dotters dockvagn som kilar sig fast i hjulhuset (hon var ej i närheten).
Jag är sen, min vän väntar på mig. Parkeringen är fylld till bristningsgränsen.
Jag skyndar och betalar mitt inträde. Stress blandas med högljudda röster i den instängda luften och det är packat med människor som drar och sliter.
En lätt panikänsla sköljer över mig, det finns ingenstans att ta vägen. Börjar ifrågasätta vad jag gör här på min lediga söndag.
Tvekar, velar, tittar efter utgången.

Och så där, mitt hjärta bultar hårt.
Den är magnifik.
En långsam pensionär är i min väg, jag makar mig närmre, måste röra vid den.
Väger den i handen, synar prislappen, vacker men kostsam. Tar några tvekande steg därifrån in i nästa rum, hjärtat värker och skriker.

Jag vänder om, men tänk om den redan är borta, rör mig så snabbt jag kan i massan av människor.
Den är kvar. Jag närmar mig långsamt, långsamt.
Tittar runt, tar upp en fullständigt gräslig porslinstomte då jag inte vill vara för uppenbar.
Tar upp den igen, möter mannens blick, anlägger en svår min, förhandlingarna inleds.

Någon minut senare är jag en mycket lycklig hästägare.

 

Släpp fångarne loss, det är vår för jag har varit på årets första riktiga loppis med bord både ute som inne, men vi föredrog helt klart borden inomhus vårkänslor till trots pga uppenbar känsla av minustemp utomhus.

Ibland hittar man baske mig inte ens en stol att vila rumpan på på loppis och sen finns det dagar som idag där man tills slut får ge sig för pengapungen sin är tom och händerna fulla.

I  ♥ loppis

Underbaraste vännen min, med sin Ovala Blogg fyndade minsann hon med och jag räknar med en uppvisning av dessa å det snaraste.

 

           

 Må väl Kära Bloggläsare, Njut av våren.

 

Tema: Favorit

Hemmets utan tvekan fulaste inredningsdetalj är tv-apparaten.

Därför är jag väldigt nöjd med vår finurliga lösning med ett skåp där vi gömt undan den så man slipper se på plaståbäket förrän det är dags, att göra just så, se på den.

Det är annars intressant det här med gemene mans syn på tv-apparaten. För oss yngre upplagor som vuxit upp i skuggan av ständigt närvarande tv-brus och annonserande Hallåor går det aldrig att till närmelsevis förstå sensationen och känsla av samhörighet tittarna emellan vid de första banbrytande televisionssändningarna på 50-talet. Stoltheten hos de allra första få som hade möjlighet att äga en egen apparat; dit grannar och vänner vallfärdande och att till och med myrornas krig eller en testbild kunde upplevas spännande.

En kanal blev två och dessutom snart i färg. Teveapparaten, tjock, stor, och klumpig, hade snabbt en central plats i svenska folkhemmet. När videon gjorde sitt intåg på 70-talet kunde man njutningsfullt se programmen om och om igen.

Idag skall burkarna vara kontokorstunna och storleksmässigt vara som en bioduk. Att diskutera hur många pixlar ens skärm har hör till normalt lunchlådetugg men det är ack så skamligt att avslöja att man faktiskt brukar apparaten frekvent, utan kollar man på tv så är det mest strötittning någon stund här och där och mest på nyheter.

Jag älskar att titta på tv, det kan vara vansinnigt avkopplande. Men då är det också fantastiskt skönt att emellanåt stänga dörrarna i skåpet och bara lyssna till tystnaden eller sprakandet från den öppna brasan.